Нина Погодина - Читайте по-шведски
- Kommer ni med halsningar fran min son, da far ni inte stanna har ute pa trappan, sade den gamla. - Ni ar ju van till min son. Da ar ni ocksa valkommen att stiga inomdorrs!12
Med en forvanad blick sag segelsommaren upp pa kamratens mor. Det var nagot nytt hos henne. Nagot som var helt annorlunda an forut. Hennes fortvinade, nastan utslocknade rost hade blivit stadig och lugn.
- Stig bara pa, sade hon. Den gamla vande sig om, gick nagra steg in i huset och oppnade dorren till finrummet.13
Den lilla kammaren var mattad med en vanlig, inbjudande varme. De vitkalkade vaggarna hade prytts med fargrika bonader. Daremellan hangde flera rader med storblommiga porslinstallrikar, uppsatta i smala staltradsstall.14 Till vad nytta forstod inte segelsommaren. Men han hade inte varit inne i ett riktigt bostadrum pa manga decennier. Han hade sa lite vetskap om skonhet, tradition och hemtrevnad.
- Varsagod och sitt, sade modern och gjorde en inbjudande gest mot en av stolarna som stod intill det ovala bordet mitt i rummet. - Ni har kanske rest lang vag och behover vila!
Segelsommaren mumlade nagot, kanske det var ett tack, nar han forsiktigt slog sig ner pa stolsitsens allra yttersta kant.
- Ni ar bade trott och hungrig. Jag ska genast se till
att gora i ordning en bricka med smorgasar. Ni dricker val ol?
Antligen fick den tafatte sjomannen mal i munnen.16
- Nej, tack! Inget besvar for min skull. Jag ska ga nu genast, nar mitt arende blivit utrattat!
Husets vardinna stod annu och holl i det stora grapapperspaketet som Jorgen Ruta hade tryckt i hennes hander. Det var som om hon forut inte hade sett det. Men nu, da hon skulle lagga paketet ifran sig, blev hon staende ororlig och bara stirrade pa bordan mellan sina hander. Hon hade alldeles glomt bort den gastfrihet hon nyss ansett sig vara skyldig den man som kom langvaga ifran18 med halsningar fran sonen.
Till slut vande sig modern om. Utan tvekan gick hon fram till Jorgen Ruta och stallde sig rakt framfor honom:
- Hur gick det till?
Den plotsliga fragan overrumplade sjomannen. Han gjorde ett forsok att resa sig for att vinna tid och kunna ge ett ordentligt svar. Men kvinnan lade sin utmarglade hand pa hans axel och tvingade honom att sitta kvar.
- Varfor ni ar har, forstod jag genast ni overlamnade min sons tillhorigheter. Men jag vill ocksa veta hur det gick till.
- Ja, jag har kommit pa order av befalhavaren ombord pa Eagle, sade segelsommaren hogtidligt och stelt som om han last upp en val inlard laxa. Kapten ville sjalv resa for att overbringa budskapet. Men han kunde inte vart sprak, han visste inte hur han infor er skulle kunna hylla er sons osjalviska sjomannagarning. Darfor skickades jag som var hans landsman och gode van.
Innan Jorgen Ruta kommit till slutet av sin utanlaxa17 hade modern gatt ett stycke bort i rummet och satt sig pa en stol mitt emot sin gast. Emellan dem stod det ovala bordet. Mitt pa bordet stod en karbidlampa. Den farglosa, intensivt vita lagan lyste upp en trang ljuscirkel, som inte nadde ut over bordsskivan. Resten av rummet lag i halvskymning. Modern holl sina magra hander hart knappta framfor sig. Lugnt och granskande sag hon pa sjomannen tvars over karbidljuset.
- Far jag gora er en fraga, aven om den ar obehaglig?
- Javisst!
- Varfor undviker ni att se mej i ogonen?
Jorgen Ruta sag ovilligt upp for att mota kvinnans blick.
- Tala hellre om sanningen. Beratta vad som verkligen hant! Hur dog min son? Skedde det pa ett fegt eller hederligt satt?
Sjomannen snurrade sin mossa nervost mellan handerna. Under den langa resan hade han i detalj tankt ut vad han skulle beratta om sin van. Men moderns fraga forbryllade honom, den var inte sa latt att svara pa. - Hade Algot varit feg eller hederlig? Han hade fordolt sin sjukdom. Var det hederligt? Och feghet? Var det fegt att undvika allt arbete pa stora hojder? Det var man inte van vid till sjoss, darfor hade Algot blivit utsedd till gyckelbocken18 ombord, den som alltid blev utsatt for grova skamt och forsmadligt han. Algot kande till sin sjukdom. Sa snart han kommit ett stycke upp i riggen,19 overfolls han av svaghet och yrsel. Styrkan gick ur hans hander och kroppen forlamades. Han var oformogen till allt arbete uppe pa rarna.20 Men just darfor skickades han standigt pa nytt sa hogt upp i riggen som mojligt. Det var en god sak vard ett gott flin av alla friska man att se den ynklige mannen klamra sig fast i blind radsla vid det som holl att ta i. Dar fick han hanga till dess spyorna kom, om inte nagon av de ej alltfor skamtsamma och skrattlystna dessforinnan hunnit antra upp for att hjalpa ner den vanmaktiga kamraten.
Modern sag pa Jorgen Ruta med ogon som var grumliga av alderdom. Da segelsommaren tvekade om vad han skulle svara pa hennes fraga (ty kraftloshet och sjukdom kunde inte kallas feghet), visade modern med en gest mot fonstren, som var helt tackta av svarta rullgardiner:
- Har utanfor ligger Kattegatt. Ni ska inte vara radd for att saga mig hela sanningen... i hela mitt liv har jag kant till sanningen om sjon... den ger oss vart levebrod och tar vara liv... min far... mina broder... min make och mina
tre soner, alla har de varit fiskare, skeppare och sjoman... och alla har de... och nu till sist Algot! Nej, ni ska veta, att jag blivit van vid att hora sanningen fran sjon. Jag har hort den sa ofta, jag ar inte radd nu langre! Segelsommaren sade allvarligt:
- Till sjoss finns en regel, som ingen ostraffat bryter/ emot: En hand for mig, en hand for skeppetl Men Algot foljde inte den regeln, nar det gallde utomordentligt allvar. Utan att tanka pa sin egen sakerhet begagnade han sina bada hander for fartygets sakerhet!
2
Efter Jorgen Rutas ord uppstod en lang tystnad. Luften i den lilla kammaren mattades med en mangd outtalade fragor, som sjomannen maste ge ett tillfredsstallande svar pa.
- Algot var alltid den som anmalde sig frivilligt fore alla andra. Han vagade...
Lagmalt, som om hon varit radd for sin egen rost, sade modern:
- Ni vill alltsa saga, att min son dog som en hederlig man?
- Ja!
- I kamp mot en overmaktig fara!
- Ja!
- Ni ljuger! Det kan inte vara sant. Algot var inte lik andra man. Han var annorlunda an sin far och sina broder. Han var for vek. Han vagade inte mota en fara!
Segelsommaren reste sig hastigt upp och sag forvirrat pa den gamla damen. Han kande sig overrumplad och naken, men trotsade anda moderns blick, som tycktes genomskada honom.
- Nej, sa gud hjalpe mej! Det jag har sagt ar ingenting annat an sanningen. Er son var min van. Jag kande honom battre an nagon annan. Han tankte aldrig pa sig sjalv. Han var alltid beredd att gora sitt allra yttersta for fartyget och sina kamraters sakerhet!
Modern lyssnade intensivt, medan hon satt med ansiktet uppatvant. Hon bade sag pa sjomannen och sag forbi honom.
- Det ar befalhavaren ombord pa Eagle som har skickat mig hit. Och jag har sagt det som han gav mig order att saga. Er son gjorde sin plikt in i det allra sista!
Efter en lang tystnad viskade modern fram en fraga:
- Sa han ingenting innan han dog? Horde ni inte hans allra sista ord? Sa han inte, halsa mor?
Jorgen Ruta motte moderns blick med stor fasthet:
- Nej, ingen ombord horde honom saga ett ord. Han foll fran ovre mars21 och slog hart i dacket. Han var redan dod, innan nagon av oss hann fram till honom. Allting gick sa snabbt. Han dog ogonblickligen.
Aven modern reste sig upp, det skedde langsamt och med moda.
- Ni har haft en svar och besvarlig resa. Jag ar er innerligt tacksam for att ni har kommit den har langa vagen for att saja mig det ni har sagt. Algot var sa svag... han kunde aldrig havda sig... han drog sig helst undan...
Sa overtygande och lugnt som mojligt sade Jorgen Ruta:
- Han var min van under tre ar. Den basta van jag nansin haft!
- Jag hoppas jag vagar tro er... da har ni gjort en gammal kvinna en stor gladje...
Jorgen Rutas mission var utford. Han hade overlamnat sitt budskap. Segelsommaren kande moderns forskande och sanningssokande blick folja sig, da han tumlade ut genom dorren. Hade han lyckats overtyga henne eller hade han misslyckats? Hade hela den langa resan varit forgaves?
Jorgen Ruta skyndade med snabba steg bort ifran det lilla vita huset. Hans hogra arm hangde kraftlos och obrukbar utefter sidan. Den hade annu inte hunnit laka ihop.
Nar Algot handlost stortat ner fran riggen, dit han drivits av drift och gyckel,22 hade segelsommaren statt under bramran.23 Rent reflexmassigt hade han forsokt infanga den fallande kamraten. Men tyngden var for stor. Armen splittrades fran axeln ner till handloven. Nagra ogonblick hade han lyckats hejda fallet innan bordan glidit ur hans forlamade famntag. Det var en grym och onodig dod. Algot hade aldrig respekterats som en man bland man. Modern hade ratt. Hon kande till sanningen. Algot hade varit en gyckelbock och driftkucku for alla djarva och oforvagna man som tillika forstod sig pa att da och da njuta av ett lyckat skamt. Forst da driftkuckun lag sonderslagen mot dackplankorna, stockade sig humorn i halsen pa de humoristiska. I all sin friska kackhet hade de endast en enda generad tanke att forsvara sig med: Vem kunde tro, att det skulle ga sa har!
Jorgen Ruta skyndade fram langs med kullerstensgatan, som vindlade tvars genom det lilla kustsamhallet. Butiksskyltarna med sina halvt utplanade och olasliga texter gnisslade och skrek, nar sjovinden svangde dem av och an pa
deras rostiga jarnkrokar och upphangen. - Segelsommaren marscherade raskt. Han kande det som om han drev fram under en lang alle av uppgillrade giljotiner,24 den ena farligare an de andra. Nar som helst kunde en av dem falla ner over hans nacke. Hade.han misslyckats i sin mission? Den gamla moderns sanningsforskande ogon brande inom honom. Hjalpte det inte att ljuga till trost? Var inte ens den goda lognen nagonting vard?
Segelsommaren kurade ihop inne i sin tjocka kavaj och han tog ut stegen i hela deras langd. Till slut halvsprang han i det fallande morkret. Annu hade han lang vag kvar, innan han nadde tillbaka till Drottningstaden, darifran han kom.
ANMARKNINGAR
1 som strackte sig i breda svep - которая широко простиралась
2 sonderfratta av rost - съеденные ржавчиной
3 segelsommaren - мастер, изготовляющий паруса
4 av slitstarkt, svartbeckat segelgarn - прочными, просмоленными нитками, которыми пользуются при шитье паруса
6 Cobh [kav] - портовый город в графстве Коркв Ирландии (бывший Queenstown)
6 och uppehallen vid smastationer och anhalter allt tatare och langre - и остановки на небольших станциях и полустанках становились все чаще, а сами остановки длились дольше
7 Sjovinden, som stod styvt pa utifran det breda havssvalget, uppfyllde hela den smala bygatan med sin maktiga strom. - Морской ветер, настойчиво дувший со стороны моря (букв, широкой морской бездны), заполнил своим могучим потоком всю узенькую улочку.
8 laskolven drogs ifran - задвижку отодвинули
9 fumlade han av sig mossan - неловко снял с головы шапку
10 skonaren Eagle - шхуна Игл (англ. Орел)
ukande han sig meningslost tomhant och barskrapad
почувствовал, что его пребывание здесь бессмысленно и
что ему нечего сказать
12 Da ar ni ocksa valkommen att stiga inomdorrs! - Тогда
добро пожаловать в дом!
Inomdorrs - старая форма родительного падежа, сохранившаяся лишь в ряде застывших выражений.
13 finrummet - парадная комната; комната для приема гостей в крестьянских домах
14 i smala staltradsstall - в узких подставках, сделанных из нержавеющей проволоки
15 fick ... mal i munnen -обрел голос
16 kom langvaga ifran - прибыл издалека
17 till slutet av sin utanlaxa - к концу своего заученного высказывания (букв, урока)
18 utsedd till gyckelbocken - был выбран мишенью для издевательств (gyckelbocken - козел отпущения)
19 ett stycke upp i riggen - вверх по веревочному трапу (riggen - морск. оснастка, такелаж, оснащение судна)
20 uppe pa rarna - вверху на реях
21 fran ovre mars - с верхнего марса
22 dit han drivits av drift och gyckel - куда его загнали насмешки и издевательства
23 under bramran - под брам-реем
24 Han kande det som om han drev fram under en lang alle av uppgillrade giljotiner - Ему казалось, что он бредет по длинной аллее, заставленной гильотинами, приготовленными к действию
OVNINGAR
1. Svara pa foljande fragor:
Vad hade Jorgen Ruta for arende nar han kom till den lilla avlagsna byn? Vilket mottagande fick Jorgen Ruta av Algots mor? Vilken mening hade Jorgen Ruta av Algot? Vilken mening hade Algots mor om sin son? Varfor visade Algots kamrater rahet och obetanksamhet gentemot honom? Tror du att Jorgen Ruta lyckades overtyga modern, da han lamnade henne? Vilken mening har du sjalv om Algot?
2. Hur uppfattar Du foljande?
han kande sig lika osaker som en efterspanad brottsling; en kantig och stensatt gata vindlade tvars igenom samhallet; under hela sitt kringflackande liv som sjoman hade han aldrig varit med om att gora sa manga avstigningar och ombyten; kvinnan holl dorren pa glant; han hade inte varit inne i ett riktigt bostadsrum pa manga decennier; hon gjorde en inbjudande gest mot en av stolarna; den plotsliga fragan overrumplade sjomannen; moderns fraga forbryllade honom; att bli utsatt for grova skamt och forsmadligt han; det jag har
sagt ar ingenting annat an sanningen; han var alltid beredd att gora sitt allra yttersta for fartyget och sina kamraters sakerhet
3. Ange synonymer till foljande:
den undangomda byn; ett knyte; gott om tid; att leta; att kanna sig oforberedd; att fumla av sig mossan; att stracka fram ett knyte; utan tvekan; en utmarglad hand; hur det gick till; att fordolja; att antra upp; att begagna; en hederlig man; han kunde inte havda sig; missionen var utford; reflexmassigt; da och da; att halvspringa
4. Ange svenska motsvarigheter till foljande ord och uttryck:
торопиться; мощеная булыжником улица; потерпеть неудачу; лгать в утешение; шут; поселок; ржавая вывеска; упасть с веревочного трапа; он передал послание; убедить кого-либо; была ли поездка напрасной; скажите мне правду; он согласился сделать это добровольно; он был непохож на других; избегать; трус; честный человек; у него кружилась голова; над ним все насмехались; он заколебался
